Fördömda pannkakor

I lördags kväll satte jag en surdeg på grovt dinkelmjöl och durumvete med både råg- och vetesurgrund. Det här skulle bli supernajs! På söndag morgon tog jag den väldoftande suren och gjorde fördegen, nu med bara durumvete. Den såg fin ut. På kvällen gjorde jag själva degen, bara siktad dinkel och durum.

Degen blev lös. Väldigt lös. Sådär lös som Camilla Plum, du vet den där danska superbagarn som var på tv för något år sen, kallade för "snordeg" eller nåt sånt. Hon gjorde ack så vackra bröd och baguetter på något som såg ut som mer liknade våffelsmet än deg. Men vad tusan, kan hon så kan jag. Jäsa jäsa, vika vika. Degen fick tillbringa natten i svala garaget.

Steg upp trekvart tidigare imorse för att hinna grädda brödet. Hoppet återvände, det hade jäst upp bra i bunken. Jag tog inga chanser, så först när ugnen var varm tog jag ut plåten, fomade bröden som envisades att börja flyta ut direkt, snittade dem raskt och stoppade in dem i ugnen. Redan efter tjugo sekunder täckte de större delen av plåten.

De reste sig aldrig. Nåväl, inte men än ett par centimeter. För att travestera den aktuella lottoreklamen: idag kan vara den sista gången jag säger -"Men förutom att det är lite kompakt smakar det ju faktiskt okej".

Må du få sjyssta brön,